Vinundret

Jesus sade: “Fyll krukorna med vatten”, och de fyllde dem till brädden.  Sedan sade han: “Ös nu upp och bär in det till värden.” Och de gjorde så. Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin.

Joh 2:7-9


Detta kallas Jesu första under. Men vi kan se det som mer än under, här finns flera bottnar. Kanske hittar vi en, i det märkliga svaret Han ger på Marias ord: “De har inget vin.”, dvs “Kan du hjälpa dem?”

Svaret: “Vad har vi med det att göra. Min stund har ännu inte kommit”. Kan utläsas: “Detta är ett världsligt problem, jag har kommit för något större”.

Men så väljer Han att bruka situationen till glädje, stärka sin lärjungars tro och utmåla en ingress för sitt uppdrag.

Reningskaren och vattnet utgör i sammanhanget bilden för yttre rening – lagens förbund. Men Jesu budskap är inte lagen, utan tron – inte yta, utan djup.

Djupets eviga rening – försoning – blir möjlig när Han tar platsen som Guds Offerlam. Som symbol för offerlammets blod, ger Han oss vinet.

Jesu tar inte bort lagen som rättesnöre, men genom sitt offer fullkomnar Han lagens krav och domslut. Blodet – vinet – uträttar vad aldrig vatten och yttre rening kan uträtta.

Vinundret blir kontrastens symbolik.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *