Vandra i tro

Då sade de till Honom: “Vad gör du då för tecken, så att vi kan se det och tro på dig? Vad kan du göra?… Men som jag (Jesus) sagt er: Ni har sett mig och tror ändå inte.

Joh 6:30 och 36


Sedan barnsben har jag trott på Guds existens. När jag började konfirmationen förstod jag vem Jesus var, då blev också Jesus Kristus en naturliga del i denna existens.

Under tiden för min konfirmation besökte jag ofta – som del av undervisningen – olika kyrkor. Ett gemensamt ornament i dessa var nästan utan undantag korset, med Jesu fastnaglade kropp.

Jag såg. Jag trodde – fullt och fast – på Gud och Hans Son! Men inte mer.

De var som människor man känner till, vet om, kanske till och med vet mycket om, men som man ändå inte kallar vänner.

Jag tror inte att jag hade trott “mer” på Honom, om Han kommit gående fram i kyrkans mittgång och utverkat under. Jag trodde ju på Honom – punkt…

Men jag vandrade inte i tron. Den gemenskap som jag tillåter styra mitt liva.

Att tro på Jesu existens är en sak, att öppna upp för och släppa in Jesus Kristus som broder och Herre, är en annan.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *