Kristen tro från A osv. (4)

Var gick vi vilse

Då sa ormen till kvinnan: … Gud vet att den dag ni äter av den, ska era ögon öppnas och ni ska bli så som Gud, och veta vad gott och ont är. … då tog hon av frukten och åt och gav också åt sin man, som var med henne och han åt. Då öppnades ögonen på dem båda, och de märkte att de var nakna.

1 Mos 3:4–7


Fram till den stund då människa var nöjd med livet som Guds barn, gick allt väl för henna. Ja, det står till och med att “det var mycket gott” – 1 Mos 1:31.

Men så gav människan upp för frestaren och frestelsen, och vill pröva att gå sin egen väg. Hon valde att själv skaffa kunskap, på gott och ont – hon såg med sina egna begränsade ögon rätt och fel, lämpligt och olämpligt. Kunskapen väckte till liv både uppror och samvetet. Detta kunde inte hon då – och kan inte nu – bemästra. Det kittlar till synd, men genererar självfördömelse.

Vi är – utan Gud – inlåsta in i den trasiga kunskapens vilsenhet, som inte de skarpaste hjärnor kan lösgöra oss från. För av Guds synliga och osynliga, är enbart en smula möjlig att ana.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *