Jesus – valde mänsklighetens smärta

Och han drog sig undan från dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad: “Far! Om du vill, så ta den här bägaren ifrån mig! Men ske inte min vilja, utan din.” Då visade sig en ängel från himlen för honom och gav honom kraft. Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar som föll ner på jorden

Luk 22:41–44


Det var detta textstycke som blev min väckelse till frälsning, för drygt femtio år sedan!

Jag hade gått i konfirmation hösten/våren 68/69 och vid påsk läste vi påskens texter. Men Gud (Fadern) hade för mig dittills – i alla år – ensman varit kristen tros centrum, Jesus var i utkanten även om tron bar Hans namn.

Fram till den våren, handlade påsk om fest med fyrverkerier, påskbrasor, kalas, godisägg osv. En “religiös” högtid – men det störde inte så mycket, bara att Långfredagen var lång.

Så läste vi om Getsemane – den påsken såg jag Jesus. Han steg liksom in i mitt inre. Jag minns hur jag liksom såg Honom, i situationen som texten ovan målar upp. Och jag slogs av vilken ofattbar smärta – fysisk och själslig – Han måste upplevt redan i Örtagården – inför sin plågsamma korsfästelse.

Han kunde enkelt valt att säga nej. Men Han valde att själv ta allas straff. Miljarder och åter miljarder av människors plåga, valde Han bära, så vi – oförtjänta – kan möta Gud i renhet, utan att förtäras av Guds helighets eld.

Det var i Getsemane – innan jag var frälst – som jag mötte Jesus.

SKRIVRUTAN

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *