Sanning och konsekvens

Jag fick en mycket viktigt fråga av en vän.


Vill fråga dig ang en vers i bibeln, Lukas 14:26 ,där det står: ‘Den som inte hatar sin far mor syster bror sig själv kan inte vara min lärjunge’. Jesus säger ju att man ska älska alla människor, inkl sig själv hur går det ihop.”


Jag tror att detta belyser kärlekens konsekvens.

Av versen 25 förstår vi att Jesus riktar dessa ord till en ”stor skara”. Där var sådan som följde med för att det var ”inne” , de som sökte en ny konung, en ”healer”, en idol – någon det kunde vara ”lönande” att var god vän med. Man sökte inte Jesus med tanke att det skull krävas något, utan Jesus var ”fixaren” för alla och allt.

Jesus vill få ”den stora skaran” att verkligen reagera, genom att använda ordet ”hata” – om det skall översättas så? Byt ordet ”hatar” mot orden ”älskar mig mer än”, då tror jag vi kommer fram till sanningen. Då kommer orden i samklang med orden: ”Älska Gud först och din nästa som dig själv.”

Vi skall självklart älska alla – eller i vart fall försöka. Men inte ens kärleken till våra när och kära får gå före kärlek till Gud. I vårt land är detta inga problem. Men i ex. ett muslimsk landet kan denna fråga bli avgörande avs. att bli förskjuten eller ej – ja tom avgörande för liv och död.

Kanske var det denna fråga Jesus vill väcka: ”Är ni beredda att gå emot t.o.m. era familjer för min skull”?

Det finns sekter, som kallar sig kristna, som vänder på orden och förskjuter dem som inte älskar Gud i enligt sektens syn. Deras tolkningen är fullkomligt förkastlig!

Herren är större!

“Ni, kära barn, är från Gud … Han som är i er är större än den som är i världen.”

1 Joh 4:4


Jag har en hälsning till oss – dig och mig. Den summeras i versen som står som inledningstext till detta inlägg:

“… Han som är i er är större än den som är i världen!”

Amen!

Vilken underbar hälsning. Tänk att jag i nåd får dela den med er. Otillräcklig och liten i mig själv, har jag trygghet i Hans omätbara, outtröttliga och oövervinnliga styrka!

Vad har världens barn att hälsa varandra med i dessa tider:
“Det skall nog går bra, ska du se…”
En bekännelse till Nyckfulhetens, Hopplöshetens, Övergivenhetens ande.

Gud är inte nyckfull! Han lämnar oss inte utan hopp! Han överger oss aldrig!

Han är inte bara med oss som tomma tröstande ord, inför något tragiskt slut, utan till slutets fullkomliga seger, som vi får dela med Honom – Amen!

“Han är strörre!”

Detta är vår hällsning. Vad än som ställe framför oss av hinder och motgång och prövning: “Han är större!”

Världen kommer att hitta sin “frälsare” – vi vet hans rätta namn: Antikrist.

Men vem och vad världen än hittar och bjuder…

Han – vår Gud – är större!

Ordens styrka

En klagopsalm av David, som sjöng den till Herren på grund av benjaminiten Kushs ord.


Psalm 1:1


Kush – av Benjamins stam – en stam som inte alltid drog jämt med de andra judiska stammarna, men som kom att stöttade Davids ätt som kungaätt. Var han någon David kände som sin förtrogne? Var det därför orden tog hårt?

Ord har en oerhörd makt! Vi måste välja dem med omsorg – och i perspektivet av vårt förhållande till den vi riktar orden till.

Den som är min vän, tar min ord på ett annat sätt en den som inte är det. Även de svagaste ord, använda vid fel tidpunkt och livsskede, till en person i nära relation: familj, arbetskamrat, när vän osv. kan får oanade konsekvenser.

Någon annan person, kan omedvetet förklara och värdera – ja i värsta fall medvetet manipulera dessa ord, som jag sagt i den egna förtvivlans och missmodets oförstånd – så att min vän vänds från mig.

Även de svagaste ord, kan på detta sätt föröda förhållanden.

Vi har alltså alla ett ansvar för orden:

• den som talar
• den som lyssnar
• den som medlar

Värdera orden så de inte bryter ner, utan bygger upp!