Varför gör inte Gud slut på ondskan?

Läs gärna:
Matt 13:24–30

…Nej, för att ni, när ni samlar ihop ogräset, inte samtidigt ska rycka upp vetet.…

Matt 13:29


När utsäde och ogräs gror och växer, kan de vara svåra att skilja. Först när växtperioden är slut, står de där tydligt och deklarerar med sina ax vad som är vad – men växtperioden måste få sin tid. Det går inte att rycka loss ogräset från vete, då deras rötter flätats in i varandra – då riskerar hela skörden dö.

Vår önskan om ett omedelbart stopp för ondskan, måste stilla sig vid tilliten till Guds vetskap om rätta tiden för skörd.

Förändra Ordet eller oss

Läs gärna:
2 Tim 4:1–4

…Den tid ska komma, då de inte ska tåla den sunda läran, utan efter sina egna begär ska de samla åt sig lärare, allteftersom det kliar dem i öronen.…

2 Tim 4:3


Att låta den Helige Anden få plats i vårt liv, handlar inte om att enbart be och förvänta sig att Gud skall göra något “magiskt” med oss, utan också om vad vi själva vill och möjliggör.

Det innebär att vända synden ryggen – övervinna kroppens och själens begär – och genom ett helgat liv ge utrymme för Andens verk.

Vi slutar viljelöst och lättvindigt be Gud: “Göra oss till…!” Vi jobbar med oss själva, utifrån Hans redan givna anvisningar och mål!

Höra, men inte förstå

Läs gärna:
Matt 13:10–17

…Därför att det har blivit givet åt er att få veta himmelrikets hemligheter, men åt dem är det inte givet.…


Matt 13:11


Grunden att förstå Guds Ord är att vi vill förstå och låtit Anden föda oss på nytt. När Anden gör det, blir vi delaktiga i himmelriket. Då öppnar Anden en ny möjlighet att förstå vad Jesus berättar.

Det är inte ett “straff” att inte förstå, utan resultatet av ovilja att låta frälsningens verk ske med oss – låta himmelriket blir en verklighet i oss.

När detta får ske, förstår vi ändå inte genast allt. Gud avslöjar för oss vad vi är mogna och i behov av att förstå – denna mognadsprocess kallas helgelse.

Övermåttans förbannelse

Läs gärna:
Matt 13:1–9

…Och en del föll bland törnen, och törnbuskarna växte upp och förkvävde det.…

Matt 13:8


Den vers känner jag särskild sorg över. Medan vissa människors saknar trons rot, eller bara har en ytlig, har de ovan bra rot: De vet och vill! Men de har inte förståelse för övermåttans förbannelse. De låter sig kvävas.

Kvävande övermåtta kan bestå av mycket, och allt kan bli till “törne”, tom det goda.

Vi måste bestämma gränser. I detta gränsdragande måste Ordet och bönen – gemenskapen med Fadern, Sonen och Anden – alltid få största rummet.

Anden och andar

Läs gärna:
Matt 12:43–45

…Och när han kommer, finner han det tomt, städat och pyntat. Då går han bort och tar med sig sju andra andar…

ur Matt 12:44–45


Det andliga är en kraftfull verklighet – osnyligt men i allra högsta grad existerande.

Till det andliga hör onda andar och Guds Ande. Guds Ande är den som föder en människa till nytt liv. Ett verkligt liv – osynligt för vårt öga, men evigt inför Faderns.

Vi måste låta Anden fylla hela vårt liv – inte försöka gömma undan någon del. Sådana delar öppnar inkörsportar för andra andekrafter.