Andlig livsglädje

Lärjungarna bad honom: “Rabbi, ät!” Men han sa: “Jag har mat att äta som ni inte känner till.” – “Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk.” – “Lyft blicken och se hur fälten har vitnat till skörd. Redan nu får den som skördar sin lön. Han samlar in frukt till evigt liv, så att den som sår och den som skördar får glädja sig tillsammans.”

ur Joh 4:31-36


Medan lärjungarna varit i Sykar och skaffat mat, har Jesus samtalat med kvinna vid stadens brunn. Möte med Jesus, förändrar hennes liv. Hon går in i staden, vittnar om sin upplevelse och leder folket till Jesus. Folket kommer samtidigt som lärjungarna kommer med mat.

“Nu kan du äta Jesus!”

Men Jesus svarar med en svepande handrörelse över folkskaran, medan Han säger till lärjungarna: “Lyft blicken och se…”

Berättelsen ovan, är läran om den på djupet livgivande glädje man kan erfara, när man på olika sätt får delta i arbetet för Guds rike.

Denna glädje kräver inte att jag gör allt. Det finns de som sår, de som vattnar, de som rensar… Ja, vägen kan var lång mellan sådd och skörd. Och vi kan alla finna en plats.

Sann tillbedjan

Jesus svarade henne: “…det kommer en tid när det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni ska tillbe Fadern. …det kommer en tid, och den är redan här, när sanna tillbedjare ska tillbe Fadern i ande och sanning. Sådana tillbedjare vill Fadern ha. Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.”

ur Joh 4:21-24


Ordet tillbedjan skulle kunna översättas med att hylla. Att tillbe Gud, är att upphöja Gud. Men vår dagliga bön blir också en tillbedjan, då vi böjer oss för Herren och visar vårt beroende av Honom, genom att lägga fram behov och önskningar.

För kvinnan vid Sykars brunn ovan – och för oss alla – berättar Jesus det grundläggande om tillbedjan: Det handlar inte om former! Nej, som allt i vårt förhållande till Gud, handlar det om sanning och ärlighet.

Det handlar inte om böneplatsen. Om du står i kassakön i mataffären eller om du är i någon vackert utsmyckad katedral.

Det handlar inte om ditt ordval: vardagligt, poetiskt eller högkyrkligt.

Det handlar inte om mängden ord.

Det handlar om sanning och ärlighet. Herren hör vad ditt hjärta ropar, inte vad din mun frammålar.

Anden – evighetens källa

 Jesus svarade henne: “Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger honom ska aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger blir en källa i honom med vatten som flödar fram till evigt liv.”

Joh 4:13-14


Vid Sykars brunn möter Jesus en kvinna och ett samtal utspelar sig kring vatten, som en bild för Anden. Vattnet, förstår kvinnan, är en källa för kroppens liv, som inte går att undvara. Och med den bilden, lyfter Jesus fram ett annat liv – det inre, det eviga.

Jesus talar till kvinnan om Andens liv och källa. Om tro och om gemenskap med Gud.

Vi minns hur Jesus, bara några kapitel tidigare, talat med Nikodemus om samma sak. Om vatten och Anden och om att födas på nytt.

Födas på nytt är ett Guds mirakel, vi kan inte “arbeta” oss fram till detta, bara låte det ske. Sedan, i relation med Jesus genom bön och Bibelläsning, låta Gud, genom sin Ande, föda oss dag för dag, tills vi når målet: Evighetens gemenskap med vår Skapare och Far.

Bedragare – ?

“Och vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut? Jesus svarade dem: “Se till att ingen bedrar er. Många ska komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de ska bedra många.”

Matt 24: 3-5


I linje med talet om att vi lever i ändens tid – vilket jag ansluter mig till – har en nästa hysterisk jakt och utpekande av falska profeter, villoläror och bedragare uppstått. Är denna jakt alltid av godo?

När varningar kring dem dyker upp, är det Jesus som citeras: “Se till att ingen bedrar er.” Man glömmer den andra delen i varningen. Dessa bedragare skall säga: “…Jag är Messias….”

Vad Jesus framför allt varnar för, är de som påstår sig vara Messias (dvs Kristus) – eller låter sig utpekas som Honom.

I Johannes brev inför författaren begreppet antikrist/antikrister, det används bara 4-5 ggr i Bibeln, men är accepterat och vedertaget. Det är framför allt denna/dessa gestalter Jesus varnar för.

Låt oss vara försiktiga med att dra var och varannan evangelist, pastor, skribent eller förkunnare över en kam i detta sammanhang. Kanske kastar vi ut barnet med badvattnet. Kanske hädar vi. Kanske avtrubbas och förhärdas vår känslighet inför vem som är den verkliga faran…

Att födas – på nytt

Hur kan en människa bli född när hon är gammal? Jesus svarar: “Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande.”

ur Joh 3:4-6


Att bli född på nytt är ingen prestation. Det går inte att utforma en plan för “när, var, hur” det skall ske. Vi föder oss nämligen inte själv.

Vi kan förhindra på-nytt födelsen, men inte förfärdiga oss för den. Processen ligger reserverad, vi kan bara öppnas oss för att ta emot den.

Det är som vattnet vi dricker… Vi kan inte skapa det. Vår del är att dricka det, att öppna vår mun. Sedan fyller vattnet oss och utför sin renande och livgivande process i oss. För det fodras bara att vi tar emot.

Vad som händer i frälsningsstunden, är att vi på liknande sätt öppnar vårt hjärta och bjuder in Jesus.

För många verkar detta alltför enkelt, men det är så enkelt! Vi kan inte föda oss själva, bara låta undret ske.

Det räcker med hjärtats enkla ord: Jag vill tro på dig Jesus.

Gamla och nya förbundet

“Riv ner det här templet, så ska jag resa upp det på tre dagar.” 

Joh 2:19


Jesus skapar ofta mångdubbla budskap med sina uttalande. Folket som hör Hans ord ovan, ser templet och skakar säkert på sina huvuden. Att riva templet och på tre dagar bygga up det igen: -Omöjligt!

Lärjungarna kommer senare att minnas orden och sätta dem i samband med Hans död och uppståndelse. Men låt oss se bortom det fysiska.

Straffet för brott mot lagen, skall komma att fullgöras genom Jesus offer. Dvs tempeltjänsten med, försoningens offer, skall upphöra som nådemedel.

Men låt oss minnas, att det är inte lagen som stryks över: “Inte minsta prick.” Det är inte straffet som stryks: “Syndens lön är döden.” Men Jesus betalar straffet för vår synd.

Lag vi aldrig kan uppfylla, straff vi aldrig kan uthärda…

Det gamla förbundet bryts sönder – Jesus dör. Det nya förbundet vinner evig kraft- då Han efter tre reser det upp.

Vi får – genom villighet att söka Honom som Herre – straffet eftergivet.

Nåd som personlig marknadsvara

Då gjorde han en piska av rep och drev ut allesammans från tempelgården med både får och oxar. Han slog ut växlarnas mynt och välte deras bord, och till duvförsäljarna sade han: “Ta bort det härifrån! Gör inte min Fars hus till en marknadsplats!” 


Händelsen ovan kan kopplas till så mycket mer än själva templet. Egentligen handlar det om allt som är Guds.

  • Vad är vår tro? Den är en nåd!
  • Vad är frälsningen? Den är en nåd!
  • Vad är Andens gåvor? De är nåd!

Så bör vi se på allt, ja hela vårt liv som kristna – då vi nu verkligen är det, inte bara till namn och kultur.

Kan vi då profitera på nåden – gör oss förmögna.

Nej vi kan varken skapa oss förmögenhet eller namn på vår kristna tro. Vårt liv, är vår Fars hus. Låt oss vara detta hus i ödmjukhet och förnöjsamhet. Det vi har i Herren, är inget vi har för egen, världslig, vinning.

Vinundret

Jesus sade: “Fyll krukorna med vatten”, och de fyllde dem till brädden.  Sedan sade han: “Ös nu upp och bär in det till värden.” Och de gjorde så. Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin.

Joh 2:7-9


Detta kallas Jesu första under. Men vi kan se det som mer än under, här finns flera bottnar. Kanske hittar vi en, i det märkliga svaret Han ger på Marias ord: “De har inget vin.”, dvs “Kan du hjälpa dem?”

Svaret: “Vad har vi med det att göra. Min stund har ännu inte kommit”. Kan utläsas: “Detta är ett världsligt problem, jag har kommit för något större”.

Men så väljer Han att bruka situationen till glädje, stärka sin lärjungars tro och utmåla en ingress för sitt uppdrag.

Reningskaren och vattnet utgör i sammanhanget bilden för yttre rening – lagens förbund. Men Jesu budskap är inte lagen, utan tron – inte yta, utan djup.

Djupets eviga rening – försoning – blir möjlig när Han tar platsen som Guds Offerlam. Som symbol för offerlammets blod, ger Han oss vinet.

Jesu tar inte bort lagen som rättesnöre, men genom sitt offer fullkomnar Han lagens krav och domslut. Blodet – vinet – uträttar vad aldrig vatten och yttre rening kan uträtta.

Vinundret blir kontrastens symbolik.

Se och följ

han frågade dem: “Vad söker ni?” De svarade: “Rabbi” – det betyder lärare – “var bor du?” Han sade till dem: “Kom och se!”

Joh 1:38-39


Vi är – i händelsen ovan – i början på Johannes evangeliums berättelse om Jesus. Två män följer Honom, den ene är Andreas, vem den andra är vet vi inte säkert. Kanske är det Johannes själv – evangelisten?

Men med dessa ord: “Kom och se!”, bjuds vi alla med med in i berättelsen om Jesus. Läser vi vidare vidare spetsar Jesus till sin uppmaning. Genom orden till Filippus, säger Han till oss: “Följ mig!” (v 43).

Se och följ! När vi läser evangelierna, är det just det som sker. Vi får i skrift se Jesus utmålad och i samma skrift följa det som sker runt och med Honom.

Låt oss göra det, se och följa Honom i Bibelns berättelser. Men också se och följa Honom i vår egen vardag.

Nåd och sanning

Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern. Och han var full av nåd och sanning. 

Joh 1:14


Full av nåd och sanning. Båda orden är starkt knutna till varandra. Strax innan Johannes talar om Jesus som “nåd och sanning”, talar han om Honom som “ljuset”- det ordet passar bra med de föregående.

I ljus är hopp och nåd – för oss. I ljus uppenbaras sanningen – om oss.

Först när vi låter sanningen om oss bli sann och inte naggad på – genom att invecklas i ord om tolkningar… blir vi satta i skick att låta oss genomsyras av nådens frälsande kraft.

Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare och hans ord finns inte i oss. (1 Joh 1:10)

Nåden kräver inte felfrihet – då är den ju utan betydelse, men den kräv ärlighet och sanning – först då kan den verka.